Tillsammans med “småföretag” är sannolikt “entreprenör” ett av de mest populära uttrycken när det diskuteras tillväxt och sysselsättning.

Samhällsentreprenörer beskrivs av Johannisson som … individer som lokalt skapar förutsättningar för tillkomst av nya företag”(62). Han jämför även den autonoma entreprenören /den traditionella företagaren med samhällsentreprenören / eldsjälen i lokala projekt och menar bland annat att samhällsentreprenörerna:

• Ser lokala samhällets utveckling som ett mål och inte ett medel för att nå personliga mål
• Uppmuntrar andra människor att driva egen verksamhet i stället för att mobilisera resurser till ett eget företag
• Bygger upp och lockar fram självtillit och förmåga hos andra
• Ser myndigheter och andra externa grupper som tänkbara samarbetspartners i stället för hinder och hot
• Underlättar för andra att bygga personliga nätverk

Enligt Johannisson är drivkraften för en samhällsentreprenör i första hand uppskattning från det lokala samhället samt en egen inre tillfredsställelse.

Ett närbesläktat och måhända mera allmänt nyttjat begrepp till samhällsentreprenör är eldsjäl. [1]

Offentligt finansierad företagsrådgivning, banker, kreditinstitut m.m. kan exempelvis vara ovana vid vissa av den social ekonomins företagsformer och icke-vinstmaximerande beteende, vilket gör att det (…) uppstår svårigheter, exempelvis med kapitalanskaffning eller attityder. Problemet hör samman med att verksamheterna ofta är småskaliga och därmed inte betraktas som realistiska framgångsprojekt. I vissa fall kan sådana aktiviteter börja med ett helt eller dominerande inslag av ideellt arbete för att sedan med tiden alltmer öka delen avlönat arbete. En sådan utveckling kan då betecknas som en process från en ideell till en kommersiell verksamhet.

Vissa företag fortsätter som aktörer inom den social ekonomin andra övergår till “traditionella” företag medan ytterligare andra ger upphov till avknoppningar. Det är möjligt att aktiviteter inom till exempel nykooperation i vissa fall kan fungera som en skola i entreprenörskap. Katarina Grut beskriver denna process från idéer och behov till småaktigt företagande. [2]

Social ekonomi i praktiken: några kvantitativa fösök

Den officiella statistiken över den sociala ekonomin är i huvudsak baserad på verksamheternas juridiska form. Flertalet kvantitativa beräkningar som gjorts av den sociala ekonomins storlek i Sverige har i sina huvuddrag utgått från CMAF-avgränsningen. De uppgifter som publicerats skiljer sig kraftigt år beroende på om de redovisat aktiva (dvs. moms- och/eller arbetsgivarregistrerade)företag/organisationer eller samtliga registrerade i SCB:s centrala företags- och arbetsställeregister (CFAR). (Westlund, 2001)

Någon totalsummering av den sociala ekonomins storlek i Sverige är svår att utföra men det finns tre studier som försökt sig på detta. (Lundström och Wijkström, 1997, SCB 1998, Erenius 1999). (Lithander, 2005)

Gemensamt för de tre undersökningarna är att den sociala ekonomin svarar för en relativt blygsam del av den officiellt kvantifierade samhällsekonomin, med ett undantag: det totala antalet ”företag”/organisationer. Lundströms och Wijkströms undersökning visar att den ideella sektorns andel av BNP var 4,1 % 1992. Om mera kommersiella verksamheter inräknas den sociala ekonomin, som i SCB-rapporten som inräknar bolag som ägs av ekonomiska föreningar, var dess andel av den totala momspliktiga inkomsten i Sverige 5,4 % 1995.
Utelämnas dessa bolag och en del andra företag/organisationer som ingick i SCB-rapporten, blev motsvarande siffra, som framgår av Statskontorets utredning endast 2,9 % 1997. (Westlund, 2001)

Den ekonomiska omsättningen uppskattas till 59,8 miljarder fördelade på drygt 184 000 organisationer/företag, antalet anställda beräknas till ca. 101 000, motsvarande ca 83 000 heltidstjänster. (Lithander, 2005)

<class=”footnote”>
[1] J. Lithander, J. Möhlnhoff “Framväxt av tillväxt”, sid 38-39.
[2] J. Lithander, J. Möhlnhoff “Framväxt av tillväxt”, sid 16.