Entreprenörskap

Det sociala företagandet

Sociala företag driver affärsverksamhet där medarbetarna och deras förutsättningar står i centrum. De har en bra affärsidé, de markandsför och tjänar pengar på sin produktion, de anställer medarbetare och betalar skatt och arbetsgivaravgifter. De säljer sina varor och tjänster både på den privata och offentliga marknaden.
Grunden för det sociala företagandet finns hos människor som vill lösa sina och samhällets problem genom att organisera en egen verksamhet. I det sociala företagandet tar de vara på sin skaparkraft, unikt för det sociala företag är att deras ursprung finns i ett behov som varken tillgodosetts av den offentliga sektorn eller på marknaden. Startmiljön finns ofta i föreningslivet och lokalsamhället. Där finner man eldsjälarna, de sociala entreprenörerna, som tillsammans med brukarna utvecklar oganisationen och affärsidén. Men det händer också att sociala företag initieras av en kommun eller en annan offentlig myndighet, av privata företag eller fackföreningar.[1]

Sociala Arbetskooperativ

Den vanligaste modellen för sociala arbetskooperativ är att personer med arbetshinder bildar ett kooperativt företag som egen juridisk person i form av ekonomisk eller ideell förening. Kooperatörerna får stöd i verksamheten av handledare, som oftast har kommunal anställning. Dessutom förekommer stöd till start, utbildnings- och driftskostnader.

  • Sociala arbetskooperativ är fristående sammanslutningar av personer som samverkar för att lösa behov av arbete och social gemenskap genom ett samägt och demokratiskt företag. Vinstmotivet är underordnat syftet att utveckla och göra bruk för vars och ens arbetsförmåga och medbestämmande i företagets angelägenheter.
  • Personer som befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden p g a funktionshinder eller andra skäl är den dominerande medlemsgruppen.
  • De sociala arbetskooperativen bedriver affärsverksamhet med varu- och tjänsteproduktion för försäljning och de har alltid en relation till offentlig sektor, genom olika typer av stöd, bidrag, försäljning av platser eller tjänster.

De sociala arbetskooperativen befinner sig på en skala från affärsverksamhet främst i syfte att skapa gemenskap, till arbetsplatser där målsättningen är anställning och lön och där näringsverksamheten är inriktad på att kunna bära kooperativets kostnader. Detta leder till en identifiering av tre olika typer av sociala arbetskooperativ:

  • Sociala näringsdrivande arbetskooperativ, där betoningen ligger på arbete och en marknadsmässig affärsverksamhet och lön till sina medlemmar.
  • Sociala arbetskooperativ, övriga, där de sociala målen samverkar med affärsidéer som har rehabiliterande effekter, men kanske inte är så lukrativa.
  • Associerade sociala arbetskooperativ , som bildats i nära anslutning till aktivitetshus eller verksamhet som drivs i kommunal eller annan regi. [2]

Lokala fonder för lokal utveckling

Det behövs nya typer av finansiering för den lokala ekonomin i Sverige idag – vårt samhälle har inte längre en finansiell infrastruktur som svarar mot människors behov. Allt fler får känna på ett finansiellt utanförskap och det kan vara svårt att finansiera versamheter som ger en mer ekologiskt och socialt uthållig ekonomi. Bakgrunden är att kapitalmarknaden har undergått en genomgripande förändring under de senaste 15-20 åren.

Teknisk utveckling, globalisering och koncentration är en sida av saken, kommersalisering en annan. Flertalet sparbanker och samtliga gamla kooperativa banker har gått upp i ett av de fyra stora bankaktiebolagen. Två nya kooperativa banker har bildats, de fristående sparbankerna fortsätter att minska i antal. Därmed har bankväsensendet på kort tid fått en mycket annorlunda karaktär. Som en reaktion på denna utveckling kan vi se exempel på hur man likartat på olika håll i landet börjar bygga upp nya egna finansieringsformer. Under senare tid har det varit vanligt att försöka finansiera lokal utveckling med bidrag. Det passar bra för vissa typer av verksamheter men inte alla. (…) Istället för att anpassa sig till olika bidragsgivare prioriteringar, hävdar vi att alla lokala gemenskaper på olika sätt kan samla lokalt kapital. Makten stannar då lokalt, och man slipper anpassa sig eller redovisa till andra än de lokalt boende.

Svenska hushåll har nästan 500 000 miljoner kronor i sparpengar, enbart på banken. Om exempelvis 1% av dessa besparingar sattes i olika fonder skulle 5 000 miljoner göras tillgänglig för lokal utveckling. Eller om spararna låter 90% var kvar i den ”gamla” banken och för över 10% till en lokal fond knuten till ”nya” banken kan hela 50 000 miljoner kronor användas lokalt.

Lokala fonder kan vara allt från minnesfonder som finansierar bygdeföreningens ungdomsverksamhet till hela lokala banker med ett brett utbud av produkter. Kommersiella banker väljer att inte ha så många kontor på landsorten för att det lönar sig sämre.
Orsaken till de kommersiella bankernas tillbakadragande är inte att de är olönsamma utan att lönsamheten är lägre än vad man kräver på börsen. Problemet är att de ideella bankerna, sparbanker och föreningsbanker, valde att kommersialiseras och gå samman till ett stort företag. Detta innebär en försämring för både hushåll och företag i landets glesbygdskommuner. Där marknaden misslyckas skapa ett utbud som motsvarar efterfrågan tvingas den offentliga eller den ideélla sektorn (den sociala ekonomin) skapa det istället.
Småskaliga placeringar går ofta att räkna hem rent ekonomiskt även på kort sikt för en lokal, småskalig placerare. Placeringarna ger också en avkastning som är platsbunden, det vill säga ger ett högre värde till en placerare på orten, eller ibland ger ett väde enbart för en lokal placerare. Dessutom kan den lokale placeraren räkna med multiplikatoreffekter som på lite längre sikt ger ekonomiska vinster, genom att orten exempelvis får en mer livaktig ekonomi. Slutligen kan placeringen även ge en avkastning som är icke-monetär, det vill säga som inte utfaller direkt i pengar utan i andra värden och nyttigheter som kommer placeraren tillgodo.
Idag finns redan ett stort antal innovativa sätt att mobilisera lokalt sparande och bygga lokala fonder, anpassade för de småskaliga investeringar som hushåll och småföretag behöver göra.

En mer hållbar mänsklig välfärd produceras med lägre insats av naturresurser/pengar då människors hjälps åt bättre lokalt. Det vill säga att en levande lokal ekonomi är en effektivare ekonomi. I vissa situationer kan lokalt sparande till en början vara enda sättet att att ordna en finasiering, genom den starka lokala ekonomi och det sociala kapital som ofta skapas i processen, förbättras möjligheterna till att skaffa även andra former av finansiering.[3]

<class=”footnote”>
[1] Socialt företagande – en väg till arbetsmarknaden, 2005, s. 6.
[2] E. Laurelii, 2002, Sociala Arbetskooperativ, sid. 3.
[3] Skapa fonder för lokal utveckling – eller Spararens guide till en annan värld, sid 4-7.