Forskning och Kunskapsutveckling
Sedan industrikrisen drabbade västvärlden på 1970-talet har Schumpeters tankar fått en renässans och entreprenörskap är idag ett modeord. Andra begrepp som är starkt kopplade till entreprenörskap är kreativitet och innovationer. Det tycks vara en allmän uppfattning att det är egenskaper som dessa som utgör förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. Frågan är då vad det är för faktorer i ett samhälle som främjar dessa nu så hett eftertraktade egenskaper? Kan det vara så att kreativitet, entreprenörskap och innovationer till viss del är beroende av normer, attityder och värderingar i civilsamhället? (…) Den mest omfattande studien kring dessa frågor är den amerikanske regionalforskaren Richard Floridas bestseller “The Rise of the Creative Class”(2002). Floridas huvudtes är att drivkraften i kunskapsekonomin är den ”kreativa klassen” omfattande drygt 30 procent av USA:s befolkning. Det är var medlemmarna i denna klass väljer att bosätta sig som avgör var regional tillväxt äger rum. Han lyfter fram ett antal faktorer som tycks vara betydelsefulla för ”de kreativas” val av region, nämligen:
- En stor, förtätad arbetsmarknad som möjliggör jobbyten.
- En livsstil med brett nöjesutbud
- Caféer och andra mötesplatser för social interaktion
- Diversifiering och tolerans av olikheter i idéer, livsstilar och etnicitet
- Regionens/platsens autenticitet i form av egen kultur
- Regionens/platsens identitet, som ökat i betydelse när andra former av identitet minskat
(…) Med undantag av arbetsmarknaden kan det hävdas att Floridas faktorer avspeglar olika aspekter av civilsamhället, även om han inte använder det begreppet. Men om vi jämför det med “civic community” som Robert Putnam (1993) beskrivit som grunden för demokrati och tillväxt, är det framgångsrika civilsamhälle Florida lyfter fram något helt annat. Istället för Putnams samhälle med starka sociala nätverk och homogena normer och värderingar, betonar Florida snarast motsatsen: ett diversifierat samhälle med många, lösliga nätverk där olika livsstilar tolereras. Medan Putnam beskriver ett kollektivt civilsamhälle skildrar Florida ett individualiserat, heterogent sådant.
Mest intressant i detta sammanhang är dock Floridas och andras ökade betoning av diversifiering, mångfald och tolerans i det civila samhället och dessa egenskapers koppling till regioners ekonomiska tillväxt. Om deras resultat är generellt giltiga kan det betyda att civilsamhällets utveckling är viktigare för ekonomin än någonsin tidigare. Ekonomisk tillväxt applåderas idag av de flesta. Tillväxt är dock aldrig jämnt fördelad utan förknippad med klyftor mellan de som ”är med” och de som “är utanför”. Det civilsamhälle som idag växer fram i tillväxtekonomins centra tycks i huvudsak formas av ”den kreativa klassen”, dvs. de som ”är med”. Historiskt sett är det knappast något nytt att uppåtstigande grupper och skikt omformar samhällets värderingar. Vad som däremot kanske är nytt, är värderingarna: de ideal av individualistiskt självförverkligande, som tidigare var förbehållna bohemiska konstnärskretsar, och den relativa frånvaron av kollektivistiska värderingar som jantelag och bruksanda.
(…) slutsats är att Putnams tes om civilsamhällets betydelse för ekonomisk tillväxt i hög grad kan vara aktuell, om än i ett helt annat avseende än det Putnam avsett. I kunskapssamhället kan således civilsamhällets sociala kapital vara det som avgör om en region utvecklas eller stagnerar. Blotta tanken att civilsamhället verkligen skulle vara så betydelsefullt för tillväxten borde vara ett tillräckligt argument för att börja nysta i denna hypotes! [1]
<
div class=”footnote”>
<
p>
[1] H. Westlund (Red. E. Amnå), Civilsamhället, sid. 101-109)